Hur används kemikalier vid restaurering av konst?

Konstrestaurering är ett samarbete mellan konst och kemi. Kemikalier har använts av konstnärer sedan urminnes tider med början i de naturliga pigmenten i de allra första klippmålningarna. Idag är moderna kemikalier som lösningsmedel, hartser, svampdödande medel och silikoner nödvändiga för att bevara världens konst- och kulturarv.

Kemi och fysik är utgångspunkten för att välja den lämpligaste restaureringsprocessen för målningar, skulpturer, textiler och antika monument. Sofistikerade kemikalier används för att restaurera, bevara och skydda allt från Michelangelos skulpturer och freskomålningar till Qin Shi Huangdis terrakottakrigare eller Frihetsgudinnan. Det finns ungefär 120 till 140 olika ämnen eller blandningar av ämnen som används i restaureringsprocesser! Således måste en konstkonservator ha en solid naturvetenskaplig bakgrund för att veta hur de ska användas.
 
Konstkonservatorn som kemiexpert

Restaureringsprocessen börjar med en övergripande bedömning av arbetet. Konstkonservatorn fastställer i nära samarbete med en konsthistoriker kontexten och perioden när konstverket skapades och studerar den tidens teknik och material samt även åldringsmekanismer. Han eller hon måste identifiera verkets komponenter som pigment, färger, tillsatser och lack innan deras egenskaper och kemiska reaktioner undersöks.

Konstverk skadas förutom av människors vanvård framförallt av solljus, fukt och dåligt underhåll med fel slags produkter. Kemi hjälper oss att förstå varför ett konstverk förstörs, hur det sker under lång tid och hur det kan förhindras.

Konstkonservatorer måste även identifiera de bästa teknikerna och materialen för att skydda konstföremål som ställs ut runt om i världen. De måste överväga alla slags förebyggande konserveringsfrågor som miljöförhållanden, temperatur och ljus under resan, den lämpligaste utrustningen för att hantera objektet och en samlings konserveringsstatus.

Att bevara världens kulturarv

Ta till exempel högkvalitativ lösningsbaserad ytbeläggning som används för att skydda världens kulturarv, gamla slott, kyrkor och monument och moderna arkitektoniska underverk. I St. Petersburg, Ryssland, har extrema klimatvariationer och föroreningar som kommer från storstadsmiljön allvarligt skadat fasaden på det världsberömda Vinterpalatset. Efter noggranna undersökningar appliceras vid restaureringsprocessen ett speciellt lösningsbaserat ytskikt. Det ger ett starkt skyddande lager som inte bara är vattentätt och motståndskraftigt utan även självrengörande.

Det här ämnet diskuteras mer i den online Xperimania-chatten “Hur används kemikalier vid restaurering av konst?” den 5 februari 2009, kl. 14.00 CET (på franska).

Innan den chatten kommer en konferens om “Konst och kemi” att äga rum den 28 januari 2009 på Maison de la Chimie i Paris.  Mer information om det här evenemanget finns på www.uic.fr

Liknande länkar
http://www.essenscia.be/01/MyDocuments/Chimie_colore_la_vie.pdf
http://www.essenscia.be/01/MyDocuments/Chimie_et_esthetique.pdf
http://www.cefic.org/templates/shwNewsFull.asp?NSID=501&HID=2&P=7&NID=469
http://www.esig.info/uploads/documents/110-523-bene_cultural_heritage%20-%20approved.pdf
http://www.esig.info/content.php?level1=6&level2=16&mode=2&id=84
http://www.studyrama.com/article.php3?id_article=766
http://www.studya.com/formations_metiers/ART/Restaurateur_oeuvres_art.htm