Kemi och miljön: hjälp eller hinder?

Miljöfrågor som klimatförändring, vattenförorening och förnybar energi blir nyhetsrubriker och får en allt större betydelse i vardagen. Många människor uppfattar kemi och den kemiska industrin som skadliga för miljön. Men många nya framsteg och ny naturvetenskaplig forskning inom kemi hjälper oss att utveckla mer miljövänliga material och tillämpningar, medan vi bevarar den kvalitet och livsstil vi förväntar oss.

Under åren har industrin och en allt större allmänhet blivit medvetna om de skadliga effekterna av några av de tidigare metoderna och behovet av att skydda miljön. Tidigare var få medvetna om de negativa effekter vår moderna livsstil kunde ha på miljön och såg istället bara möjligheterna att skapa nya, användbara material och produkter.

Forskning inom biologiska vetenskaper och kemi har visat att industriella processer i kemi och petrokemi kan bidra till att utveckla lösningar på miljöproblem så som klimatförändring, sophantering, återvinning, energieffektivitet – bara för att nämna några få. Utan kemister hade vi kanske aldrig riktigt förstått de här problemen. Grundliga förändringar har gjorts – och görs fortfarande – för att komma med alternativa lösningar.

Industrin har också utvecklat ett antal frivilliga initiativ som programmet ‘Responsible Care’, för att höja standarden när det gäller hälso- och miljöfrågor och införa säkra och hållbara transportsystem som uppfyller bestämmelserna. Som en del av programmet Responsible Care publicerar industrin anvisningar för distribution och hantering av kemiska ämnen som kräver lämpliga försiktighetsåtgärder. Alla dessa åtgärder garanterar tillsammans med EU:s nya kemikalielagstiftning (REACH) att kemi blir säkrare och mer miljövänlig.

Samtidigt forskar kemister och petrokemister om nya metoder som är mer hållbara och miljövänliga medan de tryggar utvecklingen av vår ekonomi och industri. Exemplen omfattar:

  • Biobränslen: transportbränsle som utvinns ur biomassa. En rad olika produkter från biomassa som sockerrör, rapsfrön, majs, halm, trä samt överskott och avfall från jordbruk och djur kan omvandlas till bränsle för transporter;
  • Bioplast: produktion av plastmaterial genom att använda naturliga resurser som växter, som sedan är biologiskt nedbrytbara;
  • Isolering: material med bättre isoleringsförmåga som gör bostäder och byggnader mer energieffektiva;
  • Lätta plastsammansättningar som bidrar till att minska bilars och flyglans bränsleförbrukning;
  • Bränsleceller: när vätebränsleceller används för att driva bilar och motorcyklar producerar de vattenånga istället för avgaser;
  • Ny belysningsteknik (som Organic Light Emitting Diodes - OLEDS)  som ger mer ljus med mindre elektricitet;
  • Vindturbiner och solpaneler: båda bygger på material som den kemiska industrin producerar. Metallbladen i vindturbiner har till stor del ersatts med blad gjorda av glasfiberförstärkt polyester för att stå emot hårt väder.

Samhället tenderar att se alla konstgjorda kemikalier som dåliga och allt naturligt som bra. Bara för att något är naturligt är det inte självklart att det är bra för hälsan eller miljön – eller farligt om det är en konstgjord kemikalie. Vad ser till exempel mer naturligt ut än brinnande trä i en öppen eld? I verkligheten kan rök från en öppen eld vara skadligt för både den mänskliga hälsan och miljön, precis som andra förbränningsprocesser.

Dessutom måste hänsyn tas till en produkts hela livscykel (från dess uppkomst till dess slut) för att bedöma dess påverkan. Har du tänkt på att bomullsodlingens påverkan på miljön kan vara större än vid tillverkningen av syntetiska fibrer så som polyester? Anledningen till det är att bomull kräver att man använder enorma mängder vatten, gödningsmedel och bekämpningsmedel.

Att stärka den kemiska vetenskapen genom forskning och utveckling är nödvändigt för att vi ska kunna leva ett bekvämt liv i harmoni med miljön och naturen. Detta är en av de största utmaningarna för alla discipliner inom modern naturvetenskap och särskilt de som berör miljön – integrationen av teknik, natur och människor.